Tire Racks bandäckstest 2022: Extreme Performance

+Bridgestone Potenza RE-71RS kombinerade nästan klassledande grepp med en nästan perfekt neutral balans, så det tog med sig mer fart genom varje kurva och förblev stadigt och förutsägbart varv efter varv.

−Styrningen är mindre precis och mindre responsiv än hos RE-71R, som det ersatte, även om ingen av förarna tyckte att det höll dem tillbaka.

+Falken Azenis RT660 hade kanske testets mest responsiva styrning, en villig front och starkt grepp mitt i kurvan, med precis lagom mycket rotation för att hjälpa bilen att runda klart kurvan.

−Styrningen är så snabb att bilen blir känslig för hur fort ratten vrids, och ett ryckigt rattutslag kan ge understyrning vid insvängningen.

+Nexen N'Fera Sport R var riktigt snabbt direkt, med den tredje snabbaste genomsnittliga varvtiden, och visade potential att hänga med de bästa i klassen.

−Styrningen reagerar långsamt och i två steg, med en första respons följd av en paus innan däcket sätter sig, och det krävde mer tid bakom ratten än något annat däck innan förarna kände sig bekväma.

+Kumho Ecsta V730 hade enormt grepp i fronten, vilket gav en stark bromskänsla, en ivrig insvängning och bra grepp mitt i kurvan på den större banan.

−Styrningen låg ett litet steg efter de bästa, och det trivdes sämre än vissa konkurrenter när man bromsade och svängde samtidigt.

+Yokohama Advan A052 hade uppenbart mycket grepp, med ett så starkt fäste i bakaxeln att det märktes ut ur varje kurva.

−På den svagt motoriserade BRZ:n förskjöts balansen kraftigt mot understyrning, så bakvagnen var inte tillräckligt lös för att vrida runt bilen, och gaspådrag mitt i kurvan fick fronten att glida ut.

+Continental ExtremeContact Force hade perfekt avvägd tyngd i styrningen, naturlig insvängning och en neutral balans som lät föraren justera linjen med gasen, vilket gjorde det till ett av de roligaste däcken att köra.

−Det saknar det yttersta greppet hos de snabbaste däcken i klassen.

+Hankook Ventus R-S4 är känt för sin långa livslängd i tävlingstempo, och på banan höll det lätt en slipvinkel från insvängning till kurvutgång, med en bakvagnsbetonad balans som var förlåtande bortom gränsen.

−Det kändes vagt, och att hitta och hålla sig exakt på gränsen var svårare än att köra det bortom gränsen, vilket kostade varvtid.

+Michelin Pilot Sport Cup 2 Connect (240) var behagligt att köra, atletiskt och säkert, och förarna kände sig trygga med att pressa det redan från första kurvan.

−Det var inte särskilt snabbt, framdäcken gled ut i understyrning när de pressades bortom gränsen, och minst en förare ville ha bättre bromsprestanda.

+Yokohama Advan Neova AD09 var ett bra allroundpaket, med responsiv insvängning, naturlig styrning och ett lugnt uppträdande vid och bortom gränsen.

−Det behövde mer grepp, särskilt i fronten, och understyrning var det som främst höll det tillbaka.

+Dunlop Direzza ZIII var lätt att köra, med bra balans, naturlig och linjär styrning och mycket återkoppling vid gränsen.

−Som en av de äldsta konstruktionerna i testet ligger greppet efter dagens standard i klassen, och i försöken att hålla jämna steg med de snabbare däcken var det lätt att köra det över dess förmåga.

+Falken Azenis RT615K+ var förmodligen det lättaste däcket att köra i testet, med neutral balans och ett mjukt, progressivt släpp som var lätt att fånga upp.

−Det är en äldre konstruktion med minst grepp i testet, och styrningen var visserligen linjär men inte särskilt precis.